Observationer av invånarnas användning av stadskärnan i en småstad

Detta är en kortare uppgift som skrivits inom ramarna för den kvalitativa delen på metodkursen som ingår i kandidatkursen för sociologi på Lund universitet.Uppgiften har en urbansociologisk inriktning.

Inledning

I denna förundersökning har jag valt att titta på hur en stadskärna i en småstad används av invånarna. För att ta fördjupa mig i projektet har jag valt att utföra observationer i en småstad, i detta fall Åstorp, som ligger i nordvästra Skåne.

Observationerna har utförts en kall dag i mars 2013.

Mitt fokus ligger på att utröna stadskärnans sociala funktioner och de sociala nätverk som eventuellt kan kopplas till stadskärnan.

Frågan kring stadskärnans sociala funktion i samhället är ett aktuellt ämne då det inom stadsplaneringen och media diskuteras kring de döendestadskärnorna, då butiker stänger och allt mer handel flyttas ut till externa handelsområden samt e-handelns växande roll inom handeln. Frågan är vilka konsekvenser de döende stadskärnorna har för både miljö och människa.

Då jag valt att titta på, det sistnämnda, vilka konsekvenser de döende stadskärnorna har för det sociala livet och de sociala nätverken, har jag valt att börja med att titta på hur invånarna i en småstad använder sig av stadskärnan och vad stadskärnan betyder för invånaren i en småstad. Är en levande stadskärna verkligen något invånarna behöver och vad tillför eventuellt en levande stadskärna till invånarnas liv?

Stadskärnan planeras för invånarna, det är därför av stor vikt att de värden som invånarna lägger i stadskärnan återspeglas i stadsplanerares och centrumutvecklares utvecklingsplaner.

Idag kretsar mycket av centrumutvecklingen i stadskärnan kring att rädda handeln, och det tas nästan för givet att det är satsningar på handeln som ska rädda de döende stadskärnorna. Frågan är om dessa satsningar återspeglar invånarnas önskemål och behov. En aspekt är att stadskärnans roll kanske är utspelad, att den inte längre har en roll att spela för invånarnas liv. Kanske har den roll som stadskärnan en gång spelat flyttat till andra platser?

Som det kanske framgår finns det ingen tydlig bild av hur stadskärnans roll ska tolkas. För att få en tydligare bild av hur jag ska gå tillväga för att hitta gemensamma nämnare som kan användas i framtida stadsplanering bär denna undersökning en roll som pilotstudie. Kvalitativa studier anses många gånger, enligt Alasuutari (1995:143), väl lämpade för pilotstudier vilket kan leda fram till hypoteser som kan prövas med kvantitativa studier (1995:159). I detta fall handlar det om att se problemet med döende stadskärnor ur ett nytt perspektiv, att inte fråga hur ”problemet” ska lösas, utan fråga om det finns ett problem och om detta problem kan observeras på något sätt.

Frågeställning

Frågeställningen är:

• Vad har stadskärnan för betydelse för invånarnas sociala nätverk i en småstad?

Kvalitativ forskning

Kvalitativ forskning handlar framförallt om förståelse av ett fenomen, att hitta meningen i sociala handlingar. Gubrium & Holstein diskuterar i sin bok The new language of qualitative method (1997) olika ingångssätt, ideom, som kallas naturalism, etnometodologi, emotionalism och postmodernism.

Naturalism handlar om att samla in data som representerar verkligheten. Det man observerar, det som intervjupersonerna säger representerar verkligheten. Man vill förstå verkligheten såsom aktören förstår den (Gubrium & Holstein 1997:6). Man låter aktörerna själv beskriva varför man handlar på ett visst sätt och tar detta svar som en sanning (Gubrium & Holstein 1997:33). Enligt naturalisten finns det en verklighet som aktören befinner sig i.

Etnometodologin är ett tillvägagångssätt där man försöker förstå det som aktörerna tar som självklarheter. Man observerar och intervjuar aktörerna, och sedan tolkar man den insamlade datan för att kunna förstå de social strukturer som aktörerna är en del av. Etnometodologen anser att verkligheten är något som skapas och upprätthålls av det språk och handlingar som aktörerna använder sig av (Gubrium & Holstein 1997:7, 33). Enligt etnometodologen skapas verkligheten av aktörerna och man vill beskriva vad det är som skapar denna verklighet (Gubrium & Holstein 1997:38).

Emotionalism utgår ifrån att det inte bara är den yttre livsvärldens strukturer som kan förklara sociala handlingar. Man måste även förstå de känslor som styr aktören, förstå aktörens inre upplevelse av en situation (Gubrium & Holstein 1997:9). Aktörens upplevelse av verkligheten är en viktig del för emotionalisten och forskaren bör återge de känslor som aktören har. Ett problem som emotionalisten möter är frågan om man kan återge aktörens känslor på korrekt sätt (Gubrium & Holstein 1997:74).

Postmodernism utgår från att datan som samlas in inte kan vara fri från forskarens tolkning. Forskaren får en central roll i skapandet av resultaten och det blir därför viktigt för forskaren att själv reflektera över hur hen påverkar resultatet. För postmodernisten är verkligheten inget som enbart skapas av aktören, utan resultaten, den i slutändan presenterade verkligheten är en produkt av forskaren (Gubrium & Holstein 1997:10). Olika forskare skulle med samma material kunna komma fram till olika resultat, olika verkligheter.

Fokus i den kvalitativa forskningen är att söka svar på vad som händer, vad människor gör, och vad det betyder för dem (Gubrium & Holstein 1997:14). Oavsett hur man väljer att angripa ett problem med utgångspunkt i någon av ideomen kommer det alltid att finnas problem med att vara säker på att slutresultatet stämmer med "verkligheten". Det är dock en komplexitet som Gubrium & Holstein anser att vi måste finna oss i (1997:110).

I kvalitativ forskning får man inte fram generaliserbara resultat, men man kan hitta sociala strukturer som sedan kan ligga till grund för kvantitativa undersökningsmetoder Alasuutari (1995:144). Intervjupersonernas svar kan alltså inte ses som fristående variabler som kan användas för att generalisera (Alasuutari 1995:18). Svaren måste ses som individuella åsikter som kan belysa sociala strukturer. Det är också viktig att tänka på att man under kvalitativa studier samlar in data under vissa situationer och därför blir även en beskrivning av situationen en viktig del i undersökningsmaterialet Alasuutari (1995:43). Under min observation var till exempel det kalla vädret en viktig faktor som bör tas med i analysen av observationen, samt påverkar tiden på dygnet och årstiden platsen. Användningen av en plats kan helt enkelt förändras beroende vilket tid den besöks. Även detaljer som t ex ansiktsuttryck och kroppsspråk kan vara viktiga att få med i de observationer man gör (Gubrium & Holstein 1997:37).

Den insamlade datan kommer jag sedan att utvärdera genom att processa den genom de två stadierna purifications of observations och unriddling. Purifications of observations handlar om att plocka ut det som är väsentligt ur den insamlade datan för frågeställningen. Unriddling handlar om att ytterligare reducera datan samt kombinera datan från olika observationer och intervjuer för att hitta gemensamma nämnare (Alasuutari 1995:13, 20).

Metod

Den metod jag använde mig av i undersökningen var observationer, en metod av så kallad kvalitativ art. Fokus hamnar alltså på den observerade användningen av stadskärnan. Anledningen till valet att använda en kvalitativ teknik är att tydligare få en bild av hur invånarna använder stadskärnan. Det handlar om att söka svar på vad som händer i stadskärnan, vad invånarna gör i stadskärnan och vad stadskärnan betyder för dem. Det ena ingångssättet kan klassificeras som naturalistiskt då det handlade om att titta på hur stadskärnan användes, utan att fråga varför det användes på ett visst sätt. Verkligheten på platsen accepterades och sociala strukturer som skulle kunna framkalla en viss användning var inget som var en del av denna observation. Dock kartlades fysisk gestaltningsstrukturer som kan påverka användningen av och uppmuntra till viss form av användning (t ex bänkar och gräsmattor). Den fysiska gestaltningen av en plats kan dock ses som symboliska strukturer som påverkar det sociala livet. Samtidigt har vi diskussioner på stadsplaneringsnivå som definierar vilka gator som bör vara ”levande”, eller rättare sagt fyllda med en viss form av aktiviteter. Den etnometodologiska utgångspunkten hjälper oss att sätta fokus på dessa strukturer, men är ingen del i detta arbete.

Tillvägagångssätt

Bild 1: Huvudgatorna i Åstorp. © OpenStreetMaps bidragsgivare.

Till att börja med valdes det område ut som definierades som stadskärnan. I detta fall valdes de gator ut som definieras som döende och där butikslokalerna är placerade (se bild 1). Det är gator som normalt kallas ”high street” på engelska och på svenska skulle kunna kallas huvudgator. Det viktiga är att förstå att dessa gator anses förväntas ha butiker och på grund av att denna förväntning inte uppfylls ses de som att de är gator med ett problem, de är döende. Gator som inte förväntas ha butiker, anses normalt inte vara döda gator. Detta pekar på att det finns en struktur, en förväntning, som skapar tanken om den döende gatan. En död gata måste föregås av en levande gata, eller en teoretisk tanke om vad en levande gata är. 

Observationerna ägde rum en måndag mellan kl 13.00 – 15.00. Delvis bestod observationerna av att gå runt på de olika gatorna för att titta på hur många personer som rörde sig på gatorna, vart de rörde sig och uppehöll sig, hur många butiker som var öppna samt vilka fysiska gestaltnings-egenskaper som gatorna hade som skulle kunna erbjuda sociala möten. Ytterligare en del av observationerna bestod av att bevaka två olika punkter där bänkar var placerade för att se hur dessa användes.

Under hela tiden skrev jag ner och fotograferade det som pågick på platsen. Att anteckna direkt kan medföra att beskrivningarna blir mer exakta och detaljerade än om man sätter sig ner och försöker göra dem senare (Gubrium & Holstein 1997:36).

Då observationerna gjordes på offentlig plats behövde inga större etiska frågor kring min närvaro på platsen ställas. Det handlade inte heller om att direkt interagera med aktörer på platsen vilket gjorde att några det inte uppstod några problem med att behöva anonymisera någon. Den etiska aspekt som jag dock var tvungen att begrunda var hur jag skulle behandla de fotografier som jag tog på plats där människor kom med på bilderna.

Analys

Under hela observationstiden var det mestadels personer i rörelse som befann sig på gatorna på väg till och från uttagsautomater, på väg till och från buss- och järnvägsstationen samt för att besöka de butiker som fanns i området. Tillströmningen av personer som besökte butiker var väldigt låg. Det kom inga personer som stannade till och uppehöll sig på de platser där bänkarna fanns och det var inte många som stannade till och pratade med varandra.. Detta kan antagligen bero på att det var en väldigt kall dag i mars.

Det insamlade datan gav alltså inte mycket möjligheter till att förstå hur stadskärnan avvänds för sociala möten och skulle behöva göras om vi upprepade tillfällen. Det man kan få ut av detta material är att det under en kall vinterdag inte finns någon större användning av stadskärnan som en social mötesplats.

Tittar man på den fysiska gestaltningen ser man dock att det finns platser som är möjliga mötesplatser. Bland annat fanns det två platser med bänkar, det fanns ett bibliotek, ett torg, en gräsmatta samt ett kafé – platser som normalt kan fungera som mötesplatser.

Diskussion

För att få bättre insamlingsdata gällande invånarnas användning av stadskärnan bör fler studier utföras vid olika tidpunkter, dagar och årstider. Att det var så få som engagerade sig i ett socialt liv den dag då jag var på plats kan bland annat bero på att det var en iskall dag, med snö på marken.

I slutändan uppleves det som om denna observation inte gav så mycket om det sociala livet i allmänhet, men kan spela en viktig roll för utvärderingar om hur stadskärnan fungerar vid olika tidpunkter, årstider och väder. Den sätter helt enkelt fingret på hur en kall dag ser ut, men den talar inte om vilka sociala möjligheter stadskärnan erbjuder en varm sommardag. Resultatet av observationen kan få sin styrka i relation till fler observationer.

Referenslista

Alasuutari, Pertti (1995). Researching culture: qualitative method and cultural studies. London: Sage

Broady, Donald (1991). Sociologi och epistemologi: om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. 2., korr. uppl. Stockholm: HLS (Högsk. för lärarutbildning)

Tillgänglig på Internet: http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-broady-91.htm

Gubrium, Jaber F. & Holstein, James A. (1997). The new language of qualitative method. New York, N.Y.: Oxford University Press

Putnam, Robert D. (2006). Den ensamme bowlaren: den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse. 2. uppl. Stockholm: SNS förlag

Putnam, Robert D. (2011). Den fungerande demokratin: medborgarandans rötter i Italien. 2. uppl. Stockholm: SNS förlag